Om Birgitta Silfverhielm
Livsbakgrund
0-10 år
Jag drömmer om att bli arkitekt eller musiker. Sjunger klockrent, bygger saker och bygger om. Känner mig udda och vilsekommen i den sociala världen. Skriver om allt så snart jag har orden. Jag vet en massa saker som ingen annan förstår.
11-20 år
Adolf Fredriks musikklasser får mig att sjunga mer. Föräldrar och fler avråder från vidare utbildning inom musik eller form. Spelar och sjunger vidare i band och musikteater. Mina egna barndomstrauman leder till arbete med människor på dagis och skola, efter att ha havererat i gymnasiet och hämtat mig tillbaka på Komvux. Socialhögskolan tar in mig. Svajiga oroliga år.
21-30 år
Socialhögskolan släpper ut mig. Arbete med ungdomar och deras familjer i utsatta miljöer och på behandlingshem. Kunskaper om hur världen hänger samman rotar sig. Men vill mer. Seglar iväg över hav, Atlanten inkluderad. Det blir en tuff utbildning i grupprocesser och självinsikt. Skriver mina första artiklar om långsegling, och hundratals sidor brev och dagbok. Efter Atlanten arbete som seglingsinstruktör och studier i konst. Inser att socialt arbete är för begränsande för mig. Säger upp mig.
31-40
Konstens decennium. Sex år på konsthögskola i Trondheim och Stockholm. Skissböckerna fylls av text mer än bild. Fortsätter att undersöka hur allt hänger ihop. Ateljearbete som konstnär, utställningar runtom i Norden. När sommaren kommer arbetar jag med segling, nu även som charterskeppare. Vill visa min skärgårdsvärld.
40-50
Psykoanalys i sju år, fyra dagar i veckan. Som ett arbete, en undersökning av hur jag själv hänger ihop. Parallellt konstnärligt ateljéarbete och start av eget företag inom segling. Kappseglar och utvecklas i segling och samarbete. Skriver porträtt av människor som fascinerar mig, framförallt i båtlivet.
Det konstnärliga arbetet leder vidare till projektledarrollen. Att arbeta med andras konst, köpa in och placera, verka i det offentliga rummet, kommunicera konst på sjukhus och i bostäder. Många trådar samtidigt, mycket vilja. Blir klokare och får insikter.
50-60 år
Ett helt decennium som konstkonsult för Statens Konstråd. Jag vill vara en länk mellan konsten och människorna. Ekonomiskt mina bästa år, pengar pumpas in i båten och sparkonton inför den länge efterlängtade långseglingen på egen köl. Den egna konsten krymper.
Texter kommer att handla mer om konst, och om konsten att segla. Manus skrivs och jag går flera universitetskurser i kreativt skrivande. Mitt seglingsföretag Vind o Vatten växer. Lusten att segla och skriva börjar ta över från lusten till konsten. Det jag vill vidare med är skrivandet. Fler artiklar för båtpressen och för kulturtidskrifter. Blir medveten om att jag arbetar för mycket.
60-
Beslutar att framtiden är långsegling, att mitt företag ska leva vidare och att jag vill skriva och skapa tid för det. Är på väg. Har gift mig, för första gången i mitt liv. Inser att livet är ändligt.
Påbörjar en segling jorden runt. Fullföljer mitt första bokmanus.
Idévärld
Jag vill bygga och bygga om. Att undersöka var allting kommer ifrån och hur det hänger ihop.
Att sedan få verka i sammanhang. Känna igen sammanhang. Känna mig som en del av. Och emellanåt total solitude. Det finns ingen bra översättning av det ordet, eller – jag tycker om det. Solitude som i att segla ensam över öppet hav. Solitude som att ensam skriva sig in i en text eller få en insikt under en skogspromenad.
Och så Sammanhang, som när min tanke eller något, hakar tag i en annan människas. Så som jag hittar källor till insikter hos andra. Så som mening kan spridas genom litteratur och konst.
I en stor del av livet har jag sett mig själv som en åsna mellan hötappar – haft svårt att välja väg, välja bort, velat leva efter en grundtanke som är att bara göra det som jag tycker om att göra. Att gå dit där meningen och lusten finns. Men när meningarna är många och livet inte räcker till har det blivit till en stress istället. Först med insikten om livets ändlighet har jag förstått att det bara är att följa med -med vindarna, med livsströmen, med de möten som visar sig, de sammanhang som uppenbarar sig. Min inre kompass pekar mot ord och hav.
